Att fiska kan vara både fysiskt och psykiskt ansträngande och samtidigt väldigt lugnt, mysigt och rofyllt. Och rofyllt och gemytligt är det minsta man kan säga att det är i sportfiskeguiden Kristian Söderströms sällskap, när vi sitter nersjunkna i varsin stol vid Hjörneredssjön och dricker kaffe och tittar på ett par stenar som balanserar på våra rullar.
Att fiska är en mångfacetterad sysselsättning. Men både för den vana fiskaren som nybörjaren gäller det att veta var man ska fiska. Nybörjaren kanske tappar lusten om fisket blir resultatlöst gång på gång, medan den inbitne fiskaren kanske inte vill slösa dyrbar tid på dåliga ställen när han eller hon kommer till okänt vatten. Detta har Kristian Söderström tagit fasta på och startat en sportfiskeguideverksamhet, den enda på västkusten. Det spelar ingen roll om man inte kan någonting alls om fiske, Kristian Söderström har komplett utrustning till flera, inklusive stolar och fika. Vi befinner oss alltså vid Hjörneredssjön, där vi ska fiska gös. Det är en blåsig kväll och regnet hänger i luften.

INBITEN FISKARE

Det blir genast en trevlig stämning i Kristian Söderströms sällskap, vilket får även en mindre hängiven fiskare som jag själv att tycka att det ska bli roligt att gäcka gösen. Kristian själv har varit inbiten fiskare sedan barnsben. - Jag har alltid fiskat. Det ligger i släkten. Min far, farfar och farfars far har fiskat, säger han och berättar att hans farfars far, Ernst Söderström, faktiskt var yrkesfiskare i Lagan - på den tiden man fiskade lax med nät där. Kristian säger att hela släkten är förknippad med fiske.
I sin ungdom var han till och med så biten av att fiska så att skolarbetet blev lidande, något som syntes i betygen. I dag är intresset lika stort, men i vuxen ålder har det gått bättre att kombinera fisket med familj och hans heltidsjobb som svetsare.

BETESFISK

- Familjen är väl måttligt intresserade, även om de fiskar lite grann. Jag tror att det är en killgrej, det att bli totalt insnöad på en grej, säger han. Vi börjar med att försöka få upp lite betesfisk med ett långt metspö. För en nybörjare är det lättare sagt än gjort att få ut linan tillräkligt långt i blåsten, men efter någon näve majs och enstunds väntan börjar mörtarna vakna till liv, och det går snabbt att dra upp så att det räcker till gös bete. Sen är det dags att förbereda själva gösfisket, ett fiske som är mycket avkopplande. I och för sig är det påfrestande för en ovan, icke-fingerfärdig reporter att försöka knyta linan på rätt sätt, men resten handlar till stor del om socialt umgänge. -Stolarna och fikat är bland de viktigaste redskapen när man fiskar gös, säger Kristian.

BOTTENMETE

Vi ska nämligen bottenmeta, vilket innebär att vi kastar ut våra linor med betet och låter det lägga sig på botten. Sen ställer vi våra spön på marken med hjälp av en liten ställning. Kristian lägger en liten sten på de båda rullarna, och sedan är det bara att slå sig ner i stolarna, hälla upp kaffe och hålla blicken på rullen. Nappar gösen dras linan iväg och stenen ramlar ner. Onekligen en mycket behaglig fiskemetod. Och sämre blir det förstås inte av att Kristians dotter bakat sockerbullar som han bjuder på. Själv märkte jag ingenting, men plötsligt flyger Kristian upp ur stolen. Napp! Men det gäller att ha is i magen, man får inte börja rycka direkt, då finns det stor risk att kroken inte fått fäste. Kristian låter gösen simma iväg en bit, sen drar han plötsligt i linan och börjar veva in. Och mycket riktigt är det en gös, ett fint exemplar på omkring ett kilo. - Gös är en delikatess, säger Kristian och berättar att han själv älskar fisk - och att laga mat. Har man själv dragit upp en fisk ska den tillagas ordentligt, menar han. Det tog inte mer än 15-20 minuter innan vi hade en gös på kroken. Naturligtvis beror det till stor del på Kristians fiskekunskaper - och det är dem tillsammans med bra service som är hans koncept för sportfiskeguideverksamheten.
- Jag vill gärna att andra också ska få möjlighet att prova på att fiska. Många familjer vill fiska under semestern, men de vet inte var och har kanske inte utrustning.
Han kan erbjuda utrustning, och kanske framför allt kunskapen om de olika vattnen i Sydhalland, något som såklart intresserar även erfarna fiskare. Under sommaren läser Kristian också en kurs i tyska, vilket naturligtvis är bra med tanke på den stora turisttillströmningen därifrån. Hans eget favoritfiske är flugfiske, gärna efter bäcköring, men också efter lax. - Det är en speciell känsla att stå i vattnet och vänta på fisken. Det är ett ganska avancerat fiske med ett stort spännings moment. När laxen går upp och tar flugan är det en fruktansvärt go känsla. Man kan fiska i flera dagar utan att få napp, men man vet ändå vilken känsla det är när man väl får napp, så det är roligt ändå. Det är känslan och förhoppningen som gör laxfisket så speciellt.

FLUGFISKE

Inom en snar framtid hoppas han också ha gjort klart med ett vatten i Laholmstrakten som han ska arrendera, där han ska sälja fiskekort med guidning. I det vattnet är det tänkt att bara bli flugfiske, där han också lär ut allt omkring, som till exempel att själv knyta sina flugor. Ursprungligen fick han idén från Laholms Turistbyrå 1995. Turistbyrån hade folk som ville fiska i Lagan, och de viste att Kristian fiskade mycket och så knöts kontakten. Sedan har det fortsatt i mindre skala tills nu, när satsningen blir lite större. Trots att kristian har startat enskild firma och satsar på sin guideverksamhet tror han ändå inte att det går att leva på fisket. - Det finns inte tillräklig kapacitet här. Men när den här verksamheten börjar rulla på har jag planer på att utöka lite och satsa mer på konferensverksamhet, där jag samarbetar med kursgårdar och hotell och har paketlösningar med konferens, fiske och catering med mat. Under vårt samtal har det börjat skymma vid Hjörneredssjön och det är dags för mig att lämna platsen. Men Kristian Söderström sitter kvar. I sinstol, med fikakoppen. Tittandes på stenen på rullen.